ONE CRAZY YEAR

Snon har antligen kommit hit till Lac Le Jeune. Igar nar jag vaknade och drog upp for fonstret blev jag overlycklig. Gud vad jag har langtat efter sno. Ar sa taggad pa att bygga snogubbar (saklart Olaf fran Frozen), aka skridskor pa sjon och bara mysa inne. Aven baka massa julgodis och julkakor. Egentligen allt men julen ser jag fram emot. Jul ar min absoluta favorit hogtid. Skulle ta jul over fodelsedag, ja jag skulle valja jul over allt. Alskar hur alla samlas, ater EN MASSA, och ar underbart trevliga. Nej gudn vad jag alskar det. Dock ska allt ske som vanligt, och helst ska inga traditioner brytas. Nu tanker ni, men du ar ju i Kanada, det kommer inte vara samma sak. Och ja det ar sant, jag kommer sakna julen hemma sa fruktansvart mycket. Men samtidigt ar jag sa sjukt taggad pa att prova fira det pa deras satt. Man har ju hort sa mycket om julen pa denna sidan av jorden. Att fira den 25 December, ja ar bara super taggad. Ljusen som jag kopte kom till anvandning direkt. Sno, ljus, tacke och film. Kan det bli battre? Tror inte det. I stunden som jag skriver detta lyssnar jag faktiskt pa julmusik. Jag vet det ar tidigt men jag alskar julmysik, det ar sa mysigt och det gor mig sa glad. 
 
 
Kan inte fatta det men det ar ett helt ar sedan jag befann mig pa Zanzibar. Ett helt ar!!! Gud sa harligt det var, sa varmt och sa underbart vackert. Under ett ar har det hant mycket. Jag borjade med att bryta armen, jag var pa min livs basta kompisresa! Fyfan vad jag saknar den alltsa. Gud vad jag saknar min klass, jag skulle gora om den dar resan varje dag om jag kunde. Nej oj sa mycket kul vi hade. Jag har aven tagit studenten. Vilket var otroligt skont, jag var och ar sa sjukt less pa skolan och plugg. Aven fast jag aldrig pluggat till speciellt mycket. Jag var verkligen redo for att avsluta min skolgang. I alla fall for ett bra tag framover. Denna sommaren var ganska handselos skulle jag nog saga. Forutom det att jag fick ett jobb pa andra sidan atlanten, men det kommer vi till sen. Under sommaren jobbade jag val mest (och festade). Det kanns hemskt att saga men tror nog att jag drack de flesa helgerna, och ibland mitt i veckan. Nej gud vad daligt det later. Men man lever bara en gang. Efter en massa festande och hejdan for jag antligen over atlanten. Och nu ett ar senare sitter jag inte i Sverige utan i KANADA. Det ar faktiskt ganska coolt om jag far saga det sjalv. Jag kommer att sakna alla dar hemma varje dag , och jag har insett att det ar sa det kommer att vara. jag maste leva med det. Det ar sa som de sager, man inser inte vad man har forann det ar borta. Som tur ar sa lever alla, de ar bara sjukt langt bort. Jag har tur som kan anvanda bade facetime och skype for att fa se mina underbart snygga vanner och familj. (NI FAR ALLA GARNA SLA MIG EN PLING) - har ni ej mitt nummer, skriv pa facebook eller natt. Min skype ar - oliviagranlund 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0