Känner mig fri, men samtidigt väldigt låst. Fri från gipset som suttit fast allt för längre. Låst för att saker som gipset orkade ta emot klarar inte min svaga hand just nu. Så simpla saker som att ta på sig bilbältet eller dra ner BH-banden. Jag som hade förväntat mig att jag skulle kunna vara med på hockeyträningen senare ikväll, men det lär ju skita sig. Fick istället ett antal rehab-övningar som jag ska göra. Känns surt, när jag då förmodligen kommer missa det lilla som fortfarande är kvar. Att jag sen inte vet om jag är kvar nästa säsong, MODO matchen kan alltså ha varit min sista match. Sjukt tråkigt om det är så.