Jag lever fortfarande, aven om det inte verkar som sa pa denna blogg. Orkar bara aldrig satta mig vid datorn och skriva, vet inte vad jag ska beratta. Kanns som att det inte hander sa mycket, varje dag ringer vackare vid 7, frukost ats, darefter gor vi oftast olika aktiviterter, Sa som imorgon pa mandagar far vi till ett playcenter dar ungarna leker med andra ungar och vi aldre pysslar eller gor annat kul. Onsdagar har Caris danslektion pa morgonen, och de brukar vara thight att hinna fa med alla ungarna nar vi maste vara i stan 9.30. Anyways, veckorna gar och jag alskar det fortfarande lika mycket, om inte mer. Jag har dock en lite svacka nu runt jul. Jul ar sa fruktansvart stort for mig, sa att vara utan mina traditioner och min underbara familj ar valdigt jobbigt. Om jag overlever denna tid sa vet jag att jag klarar resten. Allt jag kan tanka pa ar att fa komma hem i sommar / efter sommaren och antligen fa umgas med alla underbara manniskor dar hemma. Det kanns som om jag har skrivit inprincip samma sak in alla inlagg jag har gjort. Jag har forklarar hur mycker jag saknar er dar hemma och inte sagt ett skit om vad som verkligen pagar har pa andra sidan jorden. Samtidigt som jag langtar hem till underbara sverige sa vill jag inte lamna dessa underbara manniskor som jag traffat. Familjen, och framforallt barnen. Det som kanns varst att de kommer formodligten inte komma ihag mig, i alla fall inte de tva minsta. De ar for sma. Ibland kanns det nastan som om att de vore mina egna, bara att jag slapp graviditeten och att trycka ut dem. Det ar helt underbart att fa se barnen vaxa. Jordan haller vi pa att pottrana och det ar sa underbart nar man ser framsteg. Eller dagar nar hon sager nya ord, det ar fantastiskt. Ellie, hon ar 3 manader, och for nagon dag seda  sag jag henne vanda sig fran mage till rygg sjalv. Alla sadanna sma saker blir sa stora. Detta aventyr jag lever just nu har fatt mig att inse att jag bor vanta nagra ar innan jag skaffar mina egna ungar. Det skulle aven underlatta om jag hade nagon att skaffa ungarna med, hur som helst har det aven fatt mig att sjalv fa uppleva nar mina barn tar dessa steg. Gud, jag kanner mig sa djup nar jag pratar om detta men det ar sant. Sma steg, sa som ett leende, nu i studen nar jag skriver detta skulle jag vilja pluppa ut en unge bara for att fa uppleva alla saker. Men jag maste nog lunga mig,...en unge just nu. Nar jag tar hand om tre, och forrutom det inte har nagon att skaffa ungarna med skulle inte funka. Nu ska ni fa fortsatta med vad ni just holl pa mig, och slippa lasa denna  trakiga text. For jag ska ga och sova! 

 

Jag uppskattar fortfarande nar ni ringer och smsar, forsoker prata sa mycket jag kan nar jag inte maste ta hand om ungarna. Sa ni vet vars jag finns, snapchat ar ju en gava skickad fran gud. Och dar heter jag inget mindre an oliviagranlund precis som pa de flesta andra sociala medier! Hare sa bra vi syns!