Jag har aldrig saknar någon så mycket som jag gör just nu.
 Att få höra ditt skratt och dig säga vilka killar som är snygga.
 Dock är det något som jag aldrig kommer att få höra något mer.
Allt gick för fort, på kvällen tränade du med min lillasyster, och dagen efterlämnade du oss.
Du lämnade oss förtidigt, du var för ung för att dö.
Du skulle bli en av de bästa, med din vilja och dina talanger hade du gått långt.

Varje dag är du i mina tankar, jag tänker på alla studer vi haft tillsammans.
Att vi inte fick nog med tid, med de stunder vi hade var underbara.

När du jag och Vilma var på AIK matchen och skulle skrapa, AIK gjorde mål och vakterna
som står där i utgången slog ihop deras nävar, men vi fick inte vara med så vi gjorde våran egna
och sedan skrattade vi för att vi var så fula.

Det sista starka minne jag har av dig är när vi var i Nordingrå och spelade mot Ångermaland.
Vi låg under med jättemycket, och det var bara någon minut kvar.
Alla i femman hade bytt utom du, och jag hörde att du sa att du behövde byta.
Jag sa åt dig att åka och byta så kunde jag ta din plats.
När du sedan efter matchen berömmde mig för det, det är något jag aldrig kommer glömma.

Du ska veta att alla här nere saknar dig, och vill inget annat än att du ska komma tillbaka.
Din familj, hur starka de är.




Jag saknar dig <3