Det var ett tag sedan jag var inne här och skrev. Ska försöka berätta för er (ni få som verkligen läser) vad som har hänt och vad som händer i mitt liv. Jag har varit iväg på en underbar resa med mina fantastiska klasskamrater. Eller ja de var mina klasskamrater. Jag spenderade en hel vecka i Turkiet med människor som jag älskar. Vi hade så enormt kul, eller jag hade i alla fall kul. Det är en resa jag aldrig kunnat glömma. Det hände så mycket - folk försvann (men kom alltid tillbaka oskadda) - vi grät ( av massa olika anledningar) men för det mesta hade vi det AMAZING. Vi dansade arlset av oss, överallt. På baren, i baren, på borden ja överallt och oftast med en hel del alkohol i kroppen. 

 

När vi landade i Skellefteå efter en vecka i Turkiet fick vi vila i två dagar innan den omtalade Studentveckan började. Själv var jag så slut och less alkohol efter Turkiet så jag tog det väldigt lung och var nykter för det mesta. Istället för att fokusera på alkoholen tog vi Burträskbingot som vi hade med parallellklassen väldigt seriöst. Vi gick runt på stan och gjorde bort oss där vissa var nakna den största delen..nämner inga namn. 

 

Tillsist kom den dagen vi alla väntat på så länge. Dagen då vi skulle säga hejdå till skolan och för min del säga hejdå för min skolgång. I alla fall för ett bra tag. Jag var så glad att jag inte längre skulle behöva stiga upp tidigt för att lära mig något jag inte ens nästan brydde mig om, och för att klara proven tokplugga dagen innan. Men skolan ar inte allt jag skulle bli tvungen att lämna. Jag skulle även lämna min underbara klass ES3e. Vi har gått från att vara osäkra individer till att i slutet bilda en stor familj. Det är nu när jag lämnat alla som jag förstå hu mycket jag tycker om er alla. Jag saknar er alla. Saknar att inte längre få umgås med er. 

 

Nu har jag lämnat skollivet och ska kliva in i jobblivet. Jag hade tur och fick fortsätta på ICA kvantum under sommaren. Dock blir jag inte kvar där så länge. Jag ska nämligen prova mina vingar regält. Om allt går som jag vill och jag får igenom allt så flyger jag om 1 månad till Kanada. Är så sjukt taggad men samtidigt nervös. Jag ska jobba som AuPair i en familj ca 3 timmar utanför Vancouver. Måste bara få genom visumet, det är ett helvete. Är så taggad på att äntligen få lämna detta stället och få se nya ställen. Men är lite nervös för att jag ska själv och att jag ska lämna alla. Jag ska lämna min familj och alla mina vänner och inte träffa dem på ett år... Jag som är så hemmakär och älskar traditioner. Så jag tror att julafton är något som kommer bli svårt men är nyfiken på att prova på att fira det på ett annat sätt. Deras sätt. Men som tur finns det internet där jag ständigt ska hålla kontakt med alla mina nära och kära.